Posten i italien, de gör de inte lätt för sig.

  

Ciao Ciao!

posten i italien kan ju faktiskt ta och ------------------.
gick först till H&M för att hämta alla papper som jag behövde posta till försäkringsbolaget. men de hade inte adressen och sa till mig att men posten har den. fråga bara efter adressen till INPS ang sjukskrivningar så ska de kunna hjälpa dig. Men där satt en mindre sammarbetsvillig bitter sur gammal italienare. Han vägrade att kolla upp
adressen åt mig, skrek på mig så jag faktiskt nästan började gråta. Ont i foten och ingen som kunde hjälpa mig.

gick så fort jag kunde ut ur posten med tårar i ögonen, tog ut min ilska på en stackars paraplyförsäljare.
Ringde till jobbet och då kunde de minsann ge mig adressen. 
10 min senare gick jag in i postens byggnad igen och tog en ny nummerlapp.

Satt och hoppades på att jag inte skulle behöva gå fram till kassa nr 10 igen.
och om jag skulle behöva de förberedde jag mig på att betala med alla små mynt som jag hade. MOHAHA!
1, 2 och 5 cent:P

sedan kom de.....nrA490 Kassa 10!

NEEJ!...okej andas alice, börja inte gråta igen..
våra blickar möttes igen, och det var ingen gladblick han gav mig. jag tog fram mitt egna försvarsvapen.
Min blick!Jag laddade för att sätta honom på plats denna gången.

men då hade det blivit något fel, killen före mig var inte klar än på ett tag. jag stod på helspänn och väntade.
men då kom det fram en annan äldre man om jobbade på posten. Han såg att jag hade ont i foten och sa:

- men lilla tjejjen, du ska inte behöva vänta, kom till kassa 8 så ska jag hjälpa dig.

Han var hur snäll som helst mot mig och sedan när jag skulle betala så ville jag ju faktiskt bli av med alla små mynt så jag hällde ut alla på bänken och små skämmdes lite och sa: ursäkta, är det okej att betala med dessa?

men han gav mig bara ett stort leende och sa: ja absolut, dessa jävla småmynt. varför ska vi egentligen ha dem och blickade med ena ögat.




   

Men efter allt trubbel idag så fick lilla carlo mig på strålande humör.
lilla moster killen är borta, nu är det bara den lilla ängeln som finns kvar.
Han är så duktig och lär sig så fort. mer och mer engelska ploppar ur hans mun.
tror nästa vecka kommer bli sista veckan som jag kan undervisa engelska.

Kommer sakna honom!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0